Men ibland är han...inte det.
Ungefär en halvtimme (ibland mer) innan han somnar förvandlas han till ett litet monster. Plötsligt är inga av hans leksaker roliga. Däremot är möbler, skor, sladdar, dörrstopp, kläder, golvlister, spisen, fönsterbleck i plåt, armar, händer, näsor, öron, allt som rör sig eller någon detalj som är så där provokativt stilla, något som han bara måste sätta tänderna i.
Samtidigt har den delen av hjärnan som tar saker på allvar tagit semester. Allt är ett skämt. Så här kan han se ut när man efter bästa förmåga försöker få honom att förstå att leken är slut.
Har vi inte sett den där nunan förut?
Sekunden efteråt ser vi effekten av försöket att få honom att lägga ner vapnen.
Valptiden är underbar och slitsam...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar