lördag 30 juli 2011
Ny lekkamrat: Bono
Helt av en slump träffade vi en annan tollarvalp som var lika gammal som Gaston vid den lokala affären. Han bor ca 800 meter bort från oss. Underligt sammanträffande. Uppfödd bla på getmjölk var han betydligt större än Gaston. En skillnad bägge ägare häpnade över. Efter lite avvaktande början lekte dom vilt.
fredag 29 juli 2011
Hopp upp!
Från blått till grönt
Giant Double Rainbow 20-07-11
Vy från balkongen i Trondheim. Vidvinkeln räckte inte för att få in hela spektaklet.

Men vad ska detta betyda?
Det riktigt mystiska var att jag hittade en kille på youtube som upplevt detsamma och som ordagrant återgav vad jag sa där på balkongen. Så ni kan ta hans reaktion som ljudspår till bilden.
Ta 3 minuter av ditt liv och återupplev ögonblicket.
Så vad har detta med Gaston att göra? Jo, han stod bredvid.
Men vad ska detta betyda?
Det riktigt mystiska var att jag hittade en kille på youtube som upplevt detsamma och som ordagrant återgav vad jag sa där på balkongen. Så ni kan ta hans reaktion som ljudspår till bilden.
Ta 3 minuter av ditt liv och återupplev ögonblicket.
Så vad har detta med Gaston att göra? Jo, han stod bredvid.
torsdag 28 juli 2011
Mr. Hyde
Oftast är Gaston uppmärksam, lyssnande, läraktig och söker kontakt på ett mjukt sätt.
Men ibland är han...inte det.
Ungefär en halvtimme (ibland mer) innan han somnar förvandlas han till ett litet monster. Plötsligt är inga av hans leksaker roliga. Däremot är möbler, skor, sladdar, dörrstopp, kläder, golvlister, spisen, fönsterbleck i plåt, armar, händer, näsor, öron, allt som rör sig eller någon detalj som är så där provokativt stilla, något som han bara måste sätta tänderna i.
Samtidigt har den delen av hjärnan som tar saker på allvar tagit semester. Allt är ett skämt. Så här kan han se ut när man efter bästa förmåga försöker få honom att förstå att leken är slut.
Har vi inte sett den där nunan förut?
Sekunden efteråt ser vi effekten av försöket att få honom att lägga ner vapnen.
Valptiden är underbar och slitsam...
Men ibland är han...inte det.
Ungefär en halvtimme (ibland mer) innan han somnar förvandlas han till ett litet monster. Plötsligt är inga av hans leksaker roliga. Däremot är möbler, skor, sladdar, dörrstopp, kläder, golvlister, spisen, fönsterbleck i plåt, armar, händer, näsor, öron, allt som rör sig eller någon detalj som är så där provokativt stilla, något som han bara måste sätta tänderna i.
Samtidigt har den delen av hjärnan som tar saker på allvar tagit semester. Allt är ett skämt. Så här kan han se ut när man efter bästa förmåga försöker få honom att förstå att leken är slut.
Har vi inte sett den där nunan förut?
Sekunden efteråt ser vi effekten av försöket att få honom att lägga ner vapnen.
Valptiden är underbar och slitsam...
Till Trondheim!
Bilresan gick rätt bra förutom den sista timmen ned från Røros som var väl slingrig.
Första kvällen firades med att kissa inne hela fyra gånger. Mer än vad han totalt gjorde under de två veckorna vi var i stugan. Men då var det också bara ett myggnät som skiljde inomhus från gräsmattan.
Vi tar det som ett tecken på premiärnerver i sitt nya hem och tar nya tag imorgon.
Första kvällen firades med att kissa inne hela fyra gånger. Mer än vad han totalt gjorde under de två veckorna vi var i stugan. Men då var det också bara ett myggnät som skiljde inomhus från gräsmattan.
Vi tar det som ett tecken på premiärnerver i sitt nya hem och tar nya tag imorgon.
Hundbesök
Ja vi kör på med att blogga ikapp några veckors bilder.
Weimaranern Blixa kom på besök och det var Gastons första möte med en främmande hund sedan han lämnade kenneln.
Blixa var total oimponerad av den lille och ignorerade honom konsekvent. Ett rätt bra möte ändå, den initiala rädslan gick över rätt fort just för att hon var så cool. Han fick också en rådjursklöv som present, nåt som var mycket intressant.
En vattenapportörs första möte med sjön
onsdag 27 juli 2011
Nya marker
Uppryckt med rötterna
Vår bekantskap med Gaston började opedagogiskt. På morgonen fjärnade vi honom från den trygghet han hade känt i åtta veckor, hans mor och åtta syskon, satte honom i en bil utan AC och körde hela dagen. Först på kvällen kom vi fram där han skulle spendera de närmsta två veckorna och vi skulle lära känna varandra.
Vi hade åkt från Lantlyckans kennel utanför Borås till sommarstugan i södra Hälsingland. Plötsligt var vi en till.
Det gnälldes och var oroligt i bilen den första halvtimmen, men de gnälliga perioderna blev kortare och kortare för varje stopp och start vi gjorde. Det blev stopp i diverse skogar och snabbmatshak längs vägen. Blöta handdukar verkade lugna en varm valp. Gaston visade sig kunna acceptera den nya situationen riktigt bra.
Spring och lek och undersökning av de nya omgivningarna följde sen. Uppsättning av kompostgaller bredvid sängen innehållande bädd och en filt som luktade mor och vi var klara med vår första omtumlande dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)