God fortsättning från Gaston och lill—husse Ebbe!

God fortsättning önskar Gaston och lill-husse Ebbe!

7 månader!

Tiden går fort när man växer.

Unge herr Gaston har blivit 7 månader och börjar nästan se ut som en riktigt hund. Ser ut och kunna bli en stilig kille eller hur?





Tack Henrik och Johanna för dom fina bilderna och för att ni kunde ta honom när vi var iväg och producerade nästa generations hundförare!

Back to the roots

Det har varit lite tomt på bloggandet ett tag. Vi har haft lite annat för oss. En ledtråd hittas på högra sidan av bilden nedan. Hur som helst så ägnade vi beräknat nedkomstdatum till att stycka en halv kronhjort. Gaston var så klart intresserad men lite fundersam också.



Men det var kul att se hans bentuggande instinkter träffa rätt. Efter en lite trevande inledning blev han riktigt duktig på att gnaga benen helt rena. Och kul verkade det vara också. Här en "före" bild.

Det är ett enda stort snökalas ute tycker Gaston

Snö!

Snö!

6 månader

Idag fyller Gaston 6 månader. Grattis alla sju bröder och syster Happy!

Vi ser fram emot flera halvår med vår lille Lantlyckans Strandvaskare. Vi var ute nyss i det tynande ljuset och tog lite födelsedagsbilder. Svårt att få honom att posera på utställningsvis så jag lägger upp ett litet pot-purri av bilder på hur han ser ut just nu. Han väger omkring 14.5 kg just nu och det ska bli spännande att se hur stor (eller snarare liten) han blir.

På lekplatsen

Idag hittade vi en stor inhängnad hundlekplats. Där sprang det runt en blandning av raser och åldrar. Gaston hade kul men det var ibland på gränsen av vad han tålde. Det är sällan han får leka fritt med starkare hundar och det märktes när han började få nog.

Kanske hade han ändå roligast med minstingen. En annan valp på 6 månader, fast ett par storlekar mindre.




Men bli inte lurad av storleken. Det var ett givande och tagande...

Favvoplatser

Gaston har skaffat sig flera favoritplatser hemma och kan nu lägga sig att sova för sig själv, både på natten och när han är ensam hemma. Det kanske inte låter som en prestation men för några månader sen kunde han inte sköta sig själv på samma sätt. Bara man aktiverar honom då och då så är han en rätt cool och avslappnad liten hund. En favoritplats är sittandes i kökssoffan där han kan spana in livet på gatan utanför. Vilket blev ett bra motiv att prova det nya objektivet på.

På skogspromenad.

På skogspromenad. Telefonens kamera bjuder både på dålig fokus och rörelseoskärpa. Men det är vackert i skogen nu med massor av lärk i höstskrud. Gaston gav sin version av ståndskall när han spårade upp några rådjur i skogen. Tollarskrik inne i skogen låter dramatiskt och jag trodde först han var skadad men sen dök han upp glad och uppspelt.

Tonåringen Gaston

Så här kan det se ut när Gaston tycker det är tråkigt att husse jobbar. Då ömsom stirrar han på den frånvända kontorsstolen, ömsom biter sönder mattan eller tuggar skor.


Vi tycker han börjar se nästan vuxen ut nu men tycker samtidigt att alla andra hundar är jättar. Så han är nog inte så vuxen ännu. Fast han lyfter numera på benet nästan varje gång och nosar intresserat efter (antar vi) tikar i grannskapet.

Ibland är han också på lite trotsigt humör, men det är främst när det är något intressant i närheten. Han känns väldigt cool om man jämför med en del andra tollare men vi får också höra lite tollarskrik ibland. T.ex. när han springer på rådjur eller katter...

Regn och älgar.

September bjöd på 125 mm regn och totalt åtta regnfria dagar.

Resultatet är så klart en blöt och smutsig hund, men Gaston bryr sig föga. Han börjar också bli vän med handduken väl inne. Det är älgjakt nu runtom oss men inte just där vi går. Kanske därför stöter vi på älg då och då. Gaston är intresserad av att spåra dom och backar inte för att springa efter dom heller när dom är på kort avstånd (runt 15 meter).

Men han sköter sig också bra. Han stannade upp på kommando när han var fri och fyra rådjur drog förbi framför nosen. Frustrerade tollarskrik sen i koppel men jag var väldigt imponerad av att han valde mig framför rådjuren. Inkallningen funkar såklart inte i alla lägen men generellt är den bra.

Vi har examinerats på valpkursen också och det gick fint. Det mesta hade vi provat hemma tidigare men det var bra att få se hur instruktörerna gjorde. Nu är tanken att vi ska öva vidare på lite nyttiga grundfärdigheter som man kan använda i lydnad med mera. Det har varit mest vardagslydnad och lite tricks än så länge.

Vi avslutar med en bild på hur en lösspringande irländsk setter firade en av de få torra dagarna med ett gyttjebad. Gaston försöker först spela tuff men följer upp med en lite mer ödmjuk framtoning.

Lämmeljakt, lämmelrap, lämmelkräk

Ännu en dag i fält och ännu en dag med lämlar. Den här gången fick Gaston kontakt med rovdjuret i sig när han stötte på levande exemplar. Lite osäker i början men efter han hade tagit den första och ätit upp den så var han riktigt tänd. Spårade också dom i skogen utan resultat.

Nummer två som han fångade ville han inte äta utan grävde istället ned i sanden och täckte över fint med nosen. Intressant vilka instinkter han har.

Tyvärr var vi tvungna att gå längs stranden och G fick i sig några gamla torra eller halvruttna lämlar också. Det blev en del unkna rapar när vi lyfte upp honom. På väg hem i bilen så kom dom upp igen och en sunkig lukt spred sig, men därefter mådde han bra igen.

Ursäkta den dåliga kvaliten men jag fick det åtminstone på video.



Inget slår hemlagat.


Nummer två ska gömmas! Notera lämmeln i munnen.

Många intryck

På onsdagen fick Gaston hänga med ut på jobb. Spindlar skulle letas upp på diverse stränder i Trøndelag. Det var mycket att sniffa på och en hel del nytt att provsmaka också. Musselskal, krabbskal, tång, döda lämlar bland annat slank ned när vi inte hann fram i tid. Vi var beredda på att vakna till kräkljud mitt i natten men det gick tydligen bra allt ihop.




Vatten är fortfarande lite läskigt. Idag gick han ändå ned och doppade magen rejält. Han har inte sett en hund simma ännu så han har nog inte riktigt fattat att det går.



Det blev en lite väl lång dag och vi var rädda att Gaston skulle bli helt slut, för på kvällen var det dags för valpkurs. Kanske inte den bästa laddningen att åka direkt från en heldag i fält. Men med godispåsen laddad med korvbitar var han otroligt fokuserad och duktig. Vi övade sitt, stanna kvar, gå fint i koppel m.m. I stort sett exemplariskt uppträdande av lillen. Inga bilder för det regnade rätt rejält mot slutet. Efter ett stopp på affären var det en mycket trött hund som slocknade direkt när vi kom hem sent på kvällen.

Nästa dag bjöd på besök av en 14 årig tax som var mindre än G men som kom med mycket respekt. Gaston försökte frustrerat få igång gubben men det gick inte, så det blev en rätt lugn dag i alla fall.

Lydiga jyckar

I tisdags to vi med unge herr Gaston för att kolla på lydnadstävling. Vi såg en massa duktiga ekipage och träffade en massa andra tollare också. Konstigt nog verkar det vara en baby-boom hos dom lokala tollar-mattarna, 4 st magar tror jag vi räknade till.



Vi tog några suddiga bilder i skymningen...

Spårgenen aktiverad

Efter en vecka bortrest på jobb var det spännande att hämta Gaston hos Johanna och Henrik där han hade bott med Virpi, Jing och Remus, Tollare även dom.

Det blev ett glatt återseende och det var roligt att se honom umgås så vant med resten av hundarna. På bilderna delar Gaston och Virpi en pinne.






Han hade fått prova på att gå lite korta spår och det var tydligen något som han både gillade och visade fallenhet för. Ska bli kul att träna vidare med nosen i framtiden.

Tack Johanna och Henrik för att ni tog hand om lillgrabben några dar!

Pojkspolingen sätts på plats

För några dagar sen var vi på besök hemma hos Johanna som ska ta hand om Gaston några dar när vi måste åka iväg på jobb. Gaston fick träffa hennes tre tollare och det var så klart mäkta spännande.

Hur skulle han bete sig mot främmande vuxna hundar (nåja minsta tiken är 1 år)?

Helt olika skulle det visa sig, allt efter hur dom var. Vår lille valp tar sig i alla fall dom friheter han får. På minstingen Virpi såg det i början ut så här:



Virpi var så tolerant att Gaston antog rollen som kaxig tonåring. Se så stor han gör sig:



Ridningen får vi se upp med i fortsättningen, inte bra om det blir en vana. Men det blev också riktig lek och stoj.




Den vuxna tiken Jing gav däremot inget gratis till pojkspolingar och det märkte Gaston direkt. Där hade han mycket respekt. Remus hälsade han kort på genom galler och verkade inte särskillt intresserad av, vilket var mycket bra. Överhuvudtaget var det intressant och upplyftande att se att han läste de olika hundarna så snabbt. Han är inte helt bakom flötet den lille parveln.

Kvällens avslutande gruppfoto blev lite av en utmaning, för Jing hade bara några minuter innan satt Gaston på plats när han närmade sig henne när hon jobbade vid en hink med godis. Plötsligt var vår lille tuffing inte så tuff utan ville hålla sig på behörigt avstånd.



Men till slut funkade det. Mor och dotter Jing och Virpi, och Gaston.




Tack Johanna för en rolig och intressant kväll, både för Gaston och oss!

Gaston 15 veckor

All I want for christmas

is my two front teeth...


Tittar man noga så ser man de nya börjar sticka fram. Mjölktänderna är alltså på väg bort!

På promenad

Det börjar bli lite höststämning här i markerna



Vi kör inkallningar då och då. För det mesta funkar det faktiskt väldigt bra.




Trondheimsväder



Vi tar dom chanser vi får för att få upp intresset för kantareller. Men han har inte fattat grejen riktigt ännu.



Bänkar gör bra träningsrekvisita




Hemgång = godis

Lek, bråk och fårskit

Gaston utveklas från dag till dag och det är spännande att ständigt se nya sidor hos honom. Han är lugnare numera om dagarna och det är lättare att hantera hans bitningar och galna perioder. Instängning inom kompostgaller fungerar bra när husse behöver jobba lite samtidigt. Han börjar också bli lite mer kelig och vill ha kontakt ibland utan att bitas samtidigt (också när han är pigg).

Samtidigt börjar han testa gränserna lite mer och vi får ha honom i långlina ibland när han ska ut på tomten och kissa. Varannan dag är det får runt huset och fårskit verkar vara en kulinarisk högtidsstund. Det får bli vårt framtida examensprov, när vi kan behålla kontakt och samtidigt passera färsk fårskit.

Vi har också sett vår valp vara rejält tuff mot en annan hund för första gången. När vi besökte hans kompis Bono, en lika gammal tollare, blev det stundtals mer slagsmål än lek och vi blev förvånade och lite ställda. Mycket ljud och bitande. Vi beslöt att boka ett returmöte hemma i vår ringhörna nästa dag och då gick det mycket bättre. Dom var glada att se varandra och lekte friskt. Ibland fick vi ändå bryta dom för att dom skulle lugna ned sig. Kanske var Gaston lite osäker första gången när han var på bortaplan och reagerade därför allt för starkt. Skönt att se att det ändå gick bättre den andra gången!

Vi var för upptagna för att ta bilder så vi visar istället en stilstudie i hur man bäst avnjuter en parkbänk.

Gaston 14 veckor

Time out!

G i utvisningsbåset


Mellan 13 och 14 veckors ålder gick humöret både ned och upp. Vi hade dom tuffaste dagarna men också några av de lugnaste dagarna. Som tur är finner sig han snabbt i att bli placerad bakom galler. Ibland verkar det nästan som han har väntat på det och somnar direkt. Skönt att ha en väg ut ur galenskapen.

Frukosten är över

Men alla håller inte med

Det första av många besök på våttakammen

Det första av många besök på våttakammen, utsiktspunkten ovanför där vi bor. Telefonkameran gör det inte rättvisa.

Varning - jag bits!

Lite uppdatering:

Gaston har blivit vaccinerad, så nu är det fritt fram att träffa hundar som kan utöva lite gott inflytande.

Ny bil är införskaffad, med AC vilket är riktigt skönt.

Idag har G både spårat rådjur och ekorre, rådjuret såg han dra iväg på 20 meters håll men han stack inte efter i alla fall. Däremot var det skoj att gå runt och nosa efter den. Ekorren såg bara jag men det var uppenbart att det var en intressant doft. Ska bli kul att prova lite riktig spårträning sen, helt klart tycker han det är roligt att sniffa djur.

Promenader i koppel går bra, åtminstone tills han blir trött och glömmer bort sig. Då börjar han dra. Det gör han även när han är på "hyperhumör". Då är det bara att gå upp i skogen. Det gäller att inte välja turer där han måste vara kopplad mer än han klarar, annars får man ibland bära. Vi måste jobba mer med linförighet utan koppel.

Vi jobbar på diverse tricks och sitt, stanna, fri osv. Han är verkligen jätteduktig.

Men mest försöker vi hantera hans bitande, som tilltar. Där är han jättesvår. Ganska ofta nu blir han alldeles för busig och ska bita i oss och allt annat förbjudet. Svårt att bli tagen på allvar då. Vi försöker diverse metoder men det svåra är att hålla humöret uppe. När man måste hålla koll på honom konstant i två timmar blir man till slut trött. Idag fungerade det dock att stänga in honom i kompostgaller och lägga sig bredvid. Då slocknade han på 10 sekunder. Puh.

Imorgon börjar tydligen råbocksjakten

Utsikt från balkongen på baksidan

Börjar förstå varför Gaston drar upp diverse spår när vi går på promenader i skogen